# 11 En erfarenhet rikare

Nyss hemkommen från kumlaanstalten...När vi åkte dit kan jag ärligt säga att jag var nervös..Jag visste inte vad som väntade mig där innanför murarna. När vi gått igenom metalldetektorer och röntgat våra jackor o väskor så delade vi upp oss i grupper och begav oss iväg ner i kulvertarna (som förövrigt var väldigt fint målade, det känndes som att gå i en djungel), sen kom vi upp ovanför jord igen och gick in till ett livligt gäng grabbar som blev glada över lite besök och kakor. Efter två minuter hade nervositeten släppt och vi satt och snackade på som bara den. Att vara tjej har både sina för och nackdelar. Eftersom de inte träffar tjejer speciellt ofta, förutom vakterna så är det hyfsat lätt att få igång ett samtal. De kunde verkligen handla om lite vad som helst, allt från Varifrån man kom, sport och högläsning ur bibeln (högavisan -hysteriskt rolig på vissa ställen...), och förklara att man inte behöver bli nunna för att man går bibelskola. Två minuter senare snackade vi om förlåtesle och att alla har rätt till en andra chans med ett annat gäng, inte fullt så muntra. Efter två timmar som rann iväg aldeles för snabbt så var vi utanför murarna igen, och jag var helt tagen. Tänk att få jobba med sådana människor. Det tål att tänkas på! Grymt synd att det är utbildning nästa vecka, Nu får vi inte åka dit förrens om två veckor...
Jag ser verkligen fram emot att få åka dit varje vecka och få nya insikter i hur en fängelseintern har det. Tänk vad det kan betyda att det kommer en vilt främmande människa och lyssnar, pratar och skrattar och allt där emellan tillsammans med dem. Tänk att vi kan få göra skillnad. Härligt!