#38

Hej, hå vad det går! I morgon har jag redan gjort tre av fem veckor på jobbet, dvs att det är tre veckor kvar på lovet. 12 veckor som flög förbi.
De kommande 12 månaderna får gärna flyga förbi ännu fortare. Jag längtar så det gör ont! Jag är lycklig. Tänk att jag på Vätterns blåsiga klippor på maj´s kallaste dag (Långkallingarna var på) fick erbjudandet om att göra 25 månader till en evighet. Han är fantastisk, klart man säger ja!

Jag känner fortfarande hemlängtan till och från. Skåne ligger för långt borta. Speciellt när man inte mår helt 100. Jag hoppas att det löser sig och att de vet vad de kan göra.

Vad gäller skolan så känner jag mig likgiltig emellanåt. Precis som om jag inte bryr mig om jag får min legitimation eller inte, och får jag det så vet jag inte om det är det som jag vill göra hela mitt liv. Jag vet inte. Det är kanske en 23-års kris....
23 år. Rena barnrumpan, men ändå vuxen.

.364.

#37

Fantastiska, härliga ledighet! Jag känner mig så avslappnad så jag knappt vet vart jag ska ta vägen, utan börjar istället omotiverat gapskratta rätt vad det är.
Helgen började med frukost tillsammans med fantastiska vänner, och fantastiska M, för att sedan förflytta hela gänget ut till ett vindskydd i skogen där vi grillade i ösregn, sen gjorde vi paket av köksredskapen i Gb-köket, efterföljt av en rejäl omgång straff-Uno.
Sjukhuset i morgon och sen Skåne.

Love Living-Live Loving! Det går bra nu.

#36

Snön smälter, våren kommer snart. fast det lär ju dröja innan det är snöfritt eftersom man sjunker ner till mitten på låret om man går där det inte är plogat. Var ute på en super härlig promenad igår. allt kändes sådär bra som det kan göra ibland. planerade framtiden och hade allmänt kul. Kan det inte bara få vara lätt ett tag? om 4 veckor ser jag en ljusning, fram tills dess är det bara att kämpa på. Heja heja!
Är glad över att jag kär känna folk bättre och bättre. Örebro blir mer och mer riktigt hemma. I like.

#35

Det går upp och det går ner, svänger lite åt höger och sen åt vänster, det känns bra och det känns jobbigt, man ställer en ledande fråga, fastän man inte vill ha svaret. Man ger ett skojfriskt svar på en fråga, men känner innerst inne att de faktiskt borde ta och skita vilket. Men det är väl så livet är, och det är rätt bra ändån.

Nu är skolan igång igen, med grupparbeten och induviduella arbeten, föreläsningar, praktik och tentor. Fullspäckat schema. Den här vårterminen kommer att gå så vansinnigt fort.

# 34

Då var praktiken slut. Sju hela veckor. Det har varit roligt, men nu är det ändå skönt att få vara i skolan lite. Två tentor avklarade och alla uppgifter inlämnade. bara ett Case och två tentor kvar. Men efter glädjebesked om att jag satte 100% på LM-beräkning och VG på LM-hantering, så känns det som om inget stoppar mig nu.
När jag tittar tillbaka på denna höst så går det inte att få fram någon struktur. Allt har rörts ihop till en grå massa, som många gånger varit väldigt seg att ta sig igenom, men jag hoppas att jag är ute snart.

Hade en väldigt rolig helg med brossorna nu i helgen. Energikrävande, men rolig!
En vecka kvar, sen blir det avkoppling hemma hos mamma och pappa. I like!

# 33 praktik

Idag började praktiken. Det ska bli kul, även om jag känner en anings panik över allt. Inte nog med att man ska vara alert och lära sig en massa praktiskt 35h i veckan under 7 veckor. Vi ska lämna in en uppgift i veckan, ha två läkemedelstentor, plugga till ytterliggare två tentor som kommer veckan efter VFUn och ladda inför ett CASE. och just det, man ska ha ett liv också :) Men jag får väl vila upp mig på mitt 1 vecka långa jullov. Älska skolan!
Hösten har hittils gått med brakfart, jag hinner inte med, men sålänge det funkar ändå så är jag glad. Livet är bra! Faktum är att de senaste 21 månaderna har varit de jobbigaste men ändå absolut bästa. Undra om 21 månader blir en livstid?

Läkemedelsberäkning på den.
Hej.

#32

Det är svårt. Man tycker om en person. Personen har det tufft. Man försöker peppa, hålla uppe skenet och samtidigt köra på som om allt är som vanligt. Det går ett tag. Ett förvånansvärt långt tag. Sen börjar man dala. Märks det att man försöker? Förhoppningsvis. Inbillar sig att det snart är över och tar nya tag. Att få sitta och prata med livstidsdömda över en kopp kaffe sätter saken i ett annat ljus. Man har det rätt bra. Men just nu tänker jag tillåta mig att vara lite nere, lite trött och seg. Ladda batterierna.
"Du är så vacker på något vis, Det är något med ditt leende". Det kom från oväntat håll. Men, Tack, det värmer, ger lite ny kraft. För jag vet att det kommer innifrån. Jag är inte själv.
Hem i helgen. Sen är jag på G igen.

31 suck

Idag är en sån dag när man känner. "Hjälp. Vart ska jag ta vägen och hur ska detta gå." I skolan är det full rulle och under julen så kommer jag ha ångest över det som jag borde göra som jag inte gör, även om jag kanske klarar det ändån. Hade väl känt mig lugnare om det inte varit för labb-rapporten som ska skrivas. jag som aldrig har skrivit en labb-rapport i hela mitt liv ska nu skriva en utifrån ett egna EKG. Jaja, det måste ju göras. Jag har några julklappar kvar att köpa, och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska köpa! Men även det kommer lösa sig antar jag.
Att vara besviken på kompisar är inte heller roligt, även om det egentligen bara är pettitesser. det är sånna här kvällar, när man kommer hem från en hel dag i skolan och känner sig som om man blivit överörd av en truck som det hade varit så fint att ha någon här hemma och prata med, irritera av sig på och irritera sig på för att man inte blir lämnad ifred när man vill vara sur och irriterad. Men för den personen så är det nog skönt att inte vara här.

Nä, nu riger jag mamma och pratar bort en stund.


Imorse var det jordbävning hemma i skåne. Lillebror blev livädd stackarn när hela huset började röra sig och allt skakade. Jag klandrar honom inte. Det hade nog jag också blivit.

30

Det är alldeles vitt överallt. till och med på vägarna och cykelbanorna, Visst, det är svårt att cykla och ta sig fram, men det är så fint!! Imorgon ska det nog regna bort tyvärr, men man får vara glad för dessa 5 vinterdagar.

I helgen så hade jag tre skånetöser på besk. Det var väldigt trevligt! Var ute i det fina vädret, träffade lite folk och gick på kalas. Det var säkert ett år sedan vi satt alla 4 runt ett och samma bord och pratade sist.

Skolan är hektisk. De matar på med nytt hela tiden och just nu känner jag mig lite i ofas. igår och idag har varit kämpiga. vet ej varför..
Att vi hade en kines som skulle provföreläsa för oss idag gjorde inte saken bättre. " vi ska plata om ögat och dess väskol. De ä uuuskänslig och ha en hörhinna som man kan transportera." (vi skulle prata om ögat och dess vätskor. ögat är ljuskänsligt och har en hornhina som man kan transplantera..typ så.) Jag tyckte faktiskt synd om honom. Han borde inte ha fått stå där och hålla en föreläsning om ett ämne som han var mycket duktig i, på ett språk som han inte behärskade.

Fuderar på att gå ut en sväng i snön nu innan den försvinner. Sen ska jag sova, mår så galet illa idag..men men, det är väl en sån period nu. Det brukar gå över.

På Fredag ska jag hem.

#27 Tapetklister, fotboll och tenta.

Tiden flyger iväg och jag hinner inte med. Nu har jag klarat av den första salstentan också, och börjat ny kurs. Böckerna kommer vilken dag som helst så då är det bara till att börja plugga igen. 2.5 år kvar. Det kommer gå fort!

Det har blivit förökning i mitt och Karins "böcktörnevägzoo" Denna gång i form utav en styck Brynolf, en björn (Inte en gris) i papiermaché. Vi lärde oss göra eget tapetklister på kuppen. Potatismjöl, vatten och socker, klistrigt värre. Jag tror inte att Mr. är lika förtjust i tillökningen. Han var nog rätt nöjd med Charlie 1 och Charlie 2.

Fotboll har jag också varit på. Min första ÖSK match. 3-0 är helt okej siffror, speciellt när de visar MFF och HIF´s mål på storbild...och det var en 6-7 st. Det är ju kul att när man för en gångs skull försöker vara intresserad av fotboll så vinner alla lagen som man hejar på.

Livet rullar på som vanligt och vädret är det klassiska hösttråket, men det är mysigt på sitt sätt.

#26 Det är mycket nu

Just nu är det kämpigt. Dagarna blir kortare och kortare, det blir allt jobbigare att kliva ur sängen om morgonen. I skolan drog de igång världens rejs med tre stycken arbeten och en tenta. Och inte vilken tenta som helst, utan vetenskaplig metod och sådant som man inte fattar, men måste lära sig ändå för att visa att man är bildningsbar.

Arbetena och tentaplugget kom lägligt. Eller både och. Jag har ju inte tid att sitta och tänka på allt annat som händer nu i dagarna, men samtidigt känns det som om jag bara överger honom där i sjuksängen, men vad hade jag kunnat göra där? Ingeting, bara titta på. Att bara sitta och titta på, och inte ens det, gör att man känner sig helt värdelös, och hjälplös. Jag vet att det inte är så, men känslan finns där lika väl ändå.

Men mitt i all oro och stress, så känner jag mig lugn. Det blir bra. Det får ta den tid det tar.
Så känns det ofta. Och det är skönt. Mitt i allt, när det är som jobbigast, så finns ofta känslan av att det ordar sig där. Aldrig är man ensam. Det är fint att veta!

Fängelset var ett bra avbrott idag. Vi skrattade så vi (jag) grät första timmen, se blev det djupare, men ändå skämt och goda skratt. Det behövde vi nog allihopa idag.

# 25 hemtenta och hemlängtan

Jaha, då var den första tentan snart här! Hemtenta Mellan onsdag morgon och Fredag lunch. Jag känner mig inte speciellt förberedd, men inte heller speciellt nervös. Det går som det går helt enkelt. Något som däremot är jobbigt just nu är hemlängtan. Visst har man saknat hemma förr när man har vari borta, men idag funkar inget. Jag vill bara hem och hade jag planerat lite och inte åkt hem förra helgen (vilket jag iofs inte ångrar det mindsta) för att hälsa på våra nya zealädska gäster så hade jag kunnat komma hem ikväll och vara borta till söndag! och skriva hemtentan hemma, träffa alla vänner som jag inte sett på två månader och försökt träffa Malin som ska opereras i morgon..
Jag trivs bra här, men idag är en sån dag när man undrar vad man egentligen har gett sig in på. suck..

Men nu ska jag väl sätta mig och försöka strukturera upp anteckningar från denna kurs så det är i ordning tils på onsdag. Jag fick ju en hel timme över eftersom jag var så övertygad kvart i elva idag att klokckan var tolv så jag cyklade hem. Trodde tom att det var fel på min mobil så den visade fel tid. Så övertygad var jag. ska försöka sova mer än tre timmar i natt så går det nog lättare :)

Helgen var kanon. var på Marieberg med Karin i lördags och sen hade vi pyjamasparty. typ. Vi gick en lång runda (utan pyjamas) åt gott och sen låg vi i våra pyjamasar insvepta i våra täcken och kollade på film och playa del sol. På söndagen efter kyrkan blev det söndagsmiddag hos mats och hans föräldrar. Det var grymt trevligt!

#24 Något mellanting!?

Antingen så tänker jag efter mycket noga, eller så tänker jag inte alls.. så känns det iallafall.
När man ska ta beslut, det kan handla om vilken onödig sak som helst, så kan det ta evigheter att bestämma sig. Bara för att jag vill att det ska bli så bra som möjligt. När det sen gäller andra, kan tyckas lite viktigare saker, så hej o hå, så var det gjort innan jag hunnit tänka vad det innebär.
Som exempel. Vilka byxor ska man ha på sig i morgon?? Det kan man vända och vrida på hur länge som helst. skönt, snyggt, praktiskt eller en kjol kanske? Suck.

Sen när det kommer till att bestämma pluggort, eller om man ska ta upp liftare eller ej..så är det en annan femma.
Senast idag kom jag på mig själv, efteråt såklart..
På praktiken på Ögon.mot. på sjukhuset här i örebro så kom en syrra fram till mig och frågade om jag ville ta lite blodprover på en pat. Det ville jag ju såklart. Sagt och gjort, det gjorde jag,(iofs med viss hjälp) och när jag stolt gick iväg med proverna till labbet kom jag på att det närmsta jag kommit nålar är när de suttit i mig själv. Men damen var nöjd och syrran likaså....
I helgen kom jag och Anna på oss själva med att plocka upp två franska liftare i jönköping, erbjöd dem sovplats i kyrkan och körde dem sedan till örebro.
Och varför Örebro? Okej, där finns en väldans logisk förklaring, men ändån inte. Lämna typ allt man har bara för att man råkat bli lite kär och har någon enstaka kompis i en stad 50 mil hemifrån..
Jag är sjukt nöjd allafall. Nu ska jag bara bestämma vad man ska ha på sig i morgon också...suck.

#23 So far so good

Jaha. Då har man varit Örebroare i 16 dagar. Än sålänge har det varit kanon. Har hunnit med en hel massa förutom att börja plugga, tex, IKEA (4ggr...) Bio, picnick i ösregn, Glasscafé, Sthlm tripp, Tacopajsafton (Köttfrossa) Cykla vilse x-antal ggr, Församlingshelg och två "sagan om ringen" kvällar...Bland annat. Jag trivs jätte bra och det känns som om det kommer bli bra med skolan också när man väl har kommit in i det.

Det har regnat helt galet mycket den senaste veckan. Flera dagar i rad har den regnat utan uppehåll hela dagen.

I söndags fick jag ett skönt avbrott, när jag satte mig på tåget och åkte till Stockholm för att träffa mamma och pappa som varit där i helgen. Det var verkligen kul o träffa dem.Helt plötsligt förstod jag att jag flyttat på riktigt.

I Fredags va jag på församlingshelg..Någon hade visst lovat att jag skulle komma...hmmm...Men det gick bra, det var tom. trevligt.

I lördags (efter min och Annas ösregnspicknick) hade vi tacopajsafton, eller köttfrossa som det också kallades. Jag och Anna kom nämligen på att vi av olika anledningar inte ätit kött sedan vi flyttade hit. Ett tu tre så hade vi bjudit in lite folk och gjort väldans god tacopaj. Sen blev det kortslutning någonstans och halva Örebro fick strömavbrott i nästan en timme. men det avhjälptes snabbt med alla ljus som vi kunde hitta.

Lägenheten är toppen. Lagom stor, grym utsikt, lite långt till skolan, men det ger ju gratismotion så man ska väl inte klaga ;)

Nu är det ny vecka. Ska verkligen försöka greppa plugget nu.

#22

Livet är skört. Det är bara att inse.

Häromdagen på jobbet kom jag in till en som helt plötsligt svimmade av, började rossla och hade puls som en jojjo. Det var bara att slå 112. Allt gick bra denna gången.

Någon dag senare dör en person i Cancer ungefär samtidigt som en annan dör i en trafikolycka. Samtidigt som jag får reda på detta ligger en tredje i respirator efter en lång och rätt komplicerad, men tack och lov, lyckad operation.

Jag har varit grymt tacksam över att jag lever och är frisk idag. Glad över att jag kunnat packa ner alla mina saker i lådor för att flytta mot nya äventyr. Jag slipper åka in och ut på sjukhus, och jag har de flesta av mina nära och kära i livet.

Flytten närmar sig med stormsteg, och för det mesta känns allt bra. Det känns som om jag har läget under hyfsad kontroll. Hoppas bara att jag inte får mitt livs chock när jag går i i lägenheten. Det är spännande att tacka ja till saker som man inte har sett.
Kände mig rätt vuxen idag när jag fixade med hemförsäkring och allt.
Imorgon blir det till att packa det sista, städa och baka för att sen ha en riktigt trevlig kväll med lite vänner innan jag kör de 50 milen till min nya hemstad.

"...the days we are living
are gifts from above,
and today we remember to live and to love."

#21 Sommar o8

Då var sommaren snart slut och snart börjar skolan. Det ska bli kul, även om jag mest har flytt- ångest och bostadspanik just nu. Lägenheten som vi mer eller mindre blivit lovade glad oss ur händerna i sista sekund. Surt.

Huvudet känns helt fullproppat med tankar, funderingar och huvudvärk, men jag vet inte vart jag ska börja ta tag i det och hur det ska gå till...har känt mig aningens frånvarande under hela sommaren. Men förhoppningsvis går det över när man ska börja proppa huvudet fullt med medicinska termer och allt annat nytt.

Annars så har sommaren varit bra! Mycket jobb emellanåt, men det är bara att bita ihop och se framåt. Jag måste ju ha pengar till hösten.
Jag har hunnit med två vändor till Örebro (inom loppet av 11 dagar) och det var väldans trevligt. Det finns i allafall lite trygghet där uppe. Det känns redan lite som hemma.

Jag kan knappast påstå att jag saknat Götabro tiden speciellt mycket under sommaren. Visst har jag saknat vissa personer, men de har jag kunnat träffa ändån, som tex. när vi hade en riktigt skön slappedag i Halmstad, eller nu på Frizon. Nä, Götabro tiden är förbi, kvar är bara alla galna minnen :)

Idag har jag firat min enda lediga dag av 8 med att gå till tandläkaren, handkirurgen (han var väldigt nöjd med op. dock inte lika nöjd med handarbetet efteråt..snygga ärr!) och apoteket för att köpa världens dunder näspray. Så förhoppningsvis blir jag frisk snart också. Nu väntar 6 dagars jobb och förhoppningsvis flytt uppåt. Skulle vara skönt att få flytta snart så man kommer i ordning lite innan den 28.

Varför tänker man så mycket som man aldrig säger?

#21

Det låter grymt snyggt när man formulerar det i huvudet, men det bli adrig bra när man ska skriva ner det. så kort sammanfattat: Himla piss. Jag blir så trött på mig själv. Och inte ens ett sms fick man av personen som man tycker borde ha hört av sig. Det gör mig grymt besviken. Att sen dessutom få ett sms av en person man tycker borde ha raderat ens numer för längesen hör av sig gör inte saken bättre. Så känsloran nu är en salig blandning av lycka och glädje över alla fina personer som finns runtomkring och en stor besvikelse. Men man får väl vad man förtjänar...

#20 enhörningar, sjukhus, hat, saknad mm.

Då var tiden här snart förbi. Det ska bli grymt skönt att få komma hem nu. Jag kommer sakna detta något aldeles galet ibland, men att få vara själv nu ett tag och komma in i ett normalt liv igen. Helt underbart! Vakna på morgonen, äta frukost, i fred, inte en massa disk överallt. Jag kan åka iväg utan att folk undrar vart och varför och om de kan följa med. Man behöver inte vara någon fixare som ska fixa allt som ska hända. Man behöver inte gå runt med lite halvdåligt samvete över att man irriterat sig sönder och samman på en person utan anledning, och blivit som Malin så fint uttryckte det: En bitterfitta.

Det som tog musten ur en helt var vår vecka i sthlm, som på många sätt var helt underbar, Men det finns gränser för hur nära inpå varandra man kan leva, och hur många dikter man orkar lyssna på...

Men jag har lärt mig mycket. Det är jag övertygad om även om det inte märks just nu. Men mycket kommer nog att komma senare. Huvudet är helt fullproppat med allt möjligt så just nu vet jag inte var jag ska börja leta efter något vettigt jag lärt mig. Dessutom så har huvudet den senaste tiden ändå bara varit på sjukhuset hos Mats. Jag hoppas verkligen att allt ska bli bra...Känns tungt att åka härifrån.
Men det är inte detta som jag kommer bära med mig här ifrån, utan alla de fina stunderna jag haft med mina nya vänner. Helt underbart kul har vi haft, och de minnena stanar kvar.

Nu är det bara kläderna som ska ner i väskorna och rummet städas av. Sen är jag klar. Kanske inte så bara, men det känns hoppfullt. Tog ett litet break nu ikväll och åkte och åt glass på en lekplats i fjugesta, och sen så gjorde jag och Karin en rymdenhörning.
(tog en leksaks-jak och klippte av hornen. sen tejpade vi in den i silvertejp, tejpade fast ett horn och gjorde ett hölster till reservhornet.) Han är mycket stilig. Han heter Chaaaaaarlieee.

Har även hunnit med att väcka hat-känslor den senaste tiden. Men det är inget jag orkar bry mig om just nu. Min definition av Hat är nog inte samma som den andra personens, och jag har ändå inga större planer på några radikala förändingar i mitt liv just nu.

institutionaliserad, tror det är rätt.... det är iaf väldans svårt att säga.

Tjabba.

#19 Skrattkramper och fula ord.

Det är facinerandeatt få se hur olika personer fungerar i olika situationer.
Att sitta med fötterna på bordet är fullkomligt otänkbart! (Kan man som kristen verkligen göra så?) För att inte tala om alla fula ord som finns och som borde förbjudas. Tillexempel: stjärt. Att busa, brottas, tramsa, kittlas och prutta varandra på magen (när man blåser någon på magen så att det uppstår pruttljud) är helt otänkbart. Man skall inte leva i köttet.
Men det är väl bara att acceptera att vi är olika. En sak vet jag iallafall, och det är att jag tänker inte ändra mig pga. en persons ogillande.

Att vara enarmad kan inte vara lätt. Under drygt två veckors tid fick jag testa på hur det är att vara ofrivilligt vänsterhänt. Att inte kunna bre sin morgonsmörgås, Tvätta håret, få på sig tröjorna, Kunna anteckna på lektionerna, diska, laga mat, hänga tvätt (för att inte tala om att få ihop strumporna två och två sen), mm. är enormt påfrestande. Det är sånt som man bara ska klara själv. Och att be om hjälp är inte det lättaste. Som när man är hembjuden till någon och inte kan dela den himla kyckling filéen själv. Hur kul är det?
Nu är min tid som vänsterhänt nästintill förbi. Bandagen och stygnen (~27 st) är borta och blåmärkena blir mindre för var dag. Dock saknar jag lite känsel här och var, men det kan jag leva med. Det kommer förmodligen tillbaka.

Har lyckats ända status på fejan utan att någon märkt det. Haha! (Okej Karin och Malin märkte, men de lånar tydligen mitt liv i brist på egna ;) )

Att jobba på EFK-kongressen i helgen var kul! Det var inte bra för armen, men oj,oj,oj! Kommer inte ihåg när jag hade sån skrattkramp i magen sist. Förstår inte hur det kunde flippa så. Vi bredde smörgåsar, hackade grönsaker, torkade brickor, serverade kaffe, spillde ner folk med kaffe, moppade golv, (Malin råkade moppa en tant i ansiktet), tvättade toaletter, (kolla upp så att det inte står män vid pissoaren innan du springer in o ska städa på herrarnas...) med mera, med mera.

"Tjejer är ju grymt jobbiga, men de har ju en viss dragningskraft" blev Simons betyg...
Förlåt.

På fängelset i Söndags gjorde jag, Karin och Malin ett bejublat framträdande med "Jag vill sjunga om dig för evigt" inne på gudstjänsten på Kumla. Mitt i gudstjänsten säger Prästen: Jaha, då ska vi få lyssna på en sång. Gå nu fram tjejer"
Vi sitter som frågetecken och undrar var i komunikationen det gick fel. Vi kan ju inte sjunga! Det var ju meningen att ALLA skule sjunga...
Efter lite om och men så hamnade vi ändå längstframe och satte igång så gott vi kunde. Första versen gick rätt bra, sen så började vi tänka på vad vi egentligen höll på med. Ungefär så här lät det i våra huvuden
"Men jag kan ju inte sjugna, vad gör jag här? Tänk så hade Anna sett oss nu, hon hade skämts ihjäl! Åh, nej! Bara inte Karin lägger in en stämma som hon gjorde i pärleporten. Fyyy vad lökig jag är, jag är bombis tomatröd i huvudet också. Shiit, nu kommer refrängen! "
Vi lyckades tillslut frusta fram hela sången genom gapskrattet, och internerna och prästen såg lite lätt chockade ut, men vi fick en applåd är vi var klara....

18 Framtidsångest

Har haft en veckas pratik tillsammans med Anna och Malin nu. Kan väl sammanfatts med: "Aldrig förr har så ånga gjort så lite under så lång tid.." Så känns det lite iallafall. Men jag har ändå lärt mig en hel del om utsattas och missbrukares situationer. Jag är inte avundsjuk på dem! Har även hunit med att visa Mina icke skånska vänner 5 skånestäder, se på allsvensk fotboll (MFF-Elfsborg, Fick översätta delar avv MFF´s hejaramsor...) var på två olika möten, två olika statskyrkor, Hade hockeykväll hemma hos brorsan, bönegrupp, slappekväll hemma och i Malmö. Grymt effektiva med andra ord.

Nu sitter jag här och tänker söka in på universitetet. Tänker inte söka Socionom som jag tänkt i 2 år.. Nädå. För när jag tänkte göra det häromdagen så sa det bara stopp och belägg. Su nu blir det någotannat. men det känns bra. Tror även att staden jag valt blir bra. Men det är svårt att känna efter riktigt eftersom det är så mycket som spelar in. Låter jag tillexempel andra faktorer/personer påverka mitt beslut? Jag inbillar och hoppas at så inte är fallet, men vem vet egentligen...Suck. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Och vad ska man söka i andra hand? Detär ju tillräckligt svårt att välja i första! + att Halva Världen verkar ju just nu vara inne och söka på Studera.se så jag får väl försöka ta tag i sökadet i morgon mitt i narkosdimmorna..

Dags för sängen. Bör kankse vara så fit som möjligt i morgon så man kan återhämta sig någorlunda snabbt och åka hem till gnällbältet igen.