Man vänjer sig lätt vid obekväma saker. som tex att strumporna glider av i skorna. På jobbet har jag kämpat med att gå in till de äldre med ett leende och bemöta de värsta surkärringarna så bra jag kan. och jag gillar det. jag har nästan aldrig problem med att gå till någon. och såklart så försvinner de från jordelivet när man nästintill börjat tycka om att gå till dem...
Sen hej hopp så har ens bästa arbetskompis fått sluta med omedelbar verkan och ingen berättar varför... vill jag komma tillbaka till jobbet!? Hmm, tål att tänkas på.
Nu ska jag tänka på annat än döden och arbetslösa kompisar och kolla på film med min lilla familj här :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Livet är inte alltid en dans på rosor. jag kan byta med dig, men då får du se till att förklara följande mening som jag hittade i min etikbok:
"Suppose, thehn, that the things achievable by action have some end that we wish for because of itself, and because of which we wish for the other thins, and that we do not choose everything because of something else - for if we do, it will go on without limit, so that desire will prove to be empty and futile"
Undrar om Aristoteles experimenterade med droger...
Skicka en kommentar