#26 Det är mycket nu

Just nu är det kämpigt. Dagarna blir kortare och kortare, det blir allt jobbigare att kliva ur sängen om morgonen. I skolan drog de igång världens rejs med tre stycken arbeten och en tenta. Och inte vilken tenta som helst, utan vetenskaplig metod och sådant som man inte fattar, men måste lära sig ändå för att visa att man är bildningsbar.

Arbetena och tentaplugget kom lägligt. Eller både och. Jag har ju inte tid att sitta och tänka på allt annat som händer nu i dagarna, men samtidigt känns det som om jag bara överger honom där i sjuksängen, men vad hade jag kunnat göra där? Ingeting, bara titta på. Att bara sitta och titta på, och inte ens det, gör att man känner sig helt värdelös, och hjälplös. Jag vet att det inte är så, men känslan finns där lika väl ändå.

Men mitt i all oro och stress, så känner jag mig lugn. Det blir bra. Det får ta den tid det tar.
Så känns det ofta. Och det är skönt. Mitt i allt, när det är som jobbigast, så finns ofta känslan av att det ordar sig där. Aldrig är man ensam. Det är fint att veta!

Fängelset var ett bra avbrott idag. Vi skrattade så vi (jag) grät första timmen, se blev det djupare, men ändå skämt och goda skratt. Det behövde vi nog allihopa idag.