#38

Hej, hå vad det går! I morgon har jag redan gjort tre av fem veckor på jobbet, dvs att det är tre veckor kvar på lovet. 12 veckor som flög förbi.
De kommande 12 månaderna får gärna flyga förbi ännu fortare. Jag längtar så det gör ont! Jag är lycklig. Tänk att jag på Vätterns blåsiga klippor på maj´s kallaste dag (Långkallingarna var på) fick erbjudandet om att göra 25 månader till en evighet. Han är fantastisk, klart man säger ja!

Jag känner fortfarande hemlängtan till och från. Skåne ligger för långt borta. Speciellt när man inte mår helt 100. Jag hoppas att det löser sig och att de vet vad de kan göra.

Vad gäller skolan så känner jag mig likgiltig emellanåt. Precis som om jag inte bryr mig om jag får min legitimation eller inte, och får jag det så vet jag inte om det är det som jag vill göra hela mitt liv. Jag vet inte. Det är kanske en 23-års kris....
23 år. Rena barnrumpan, men ändå vuxen.

.364.