#19 Skrattkramper och fula ord.

Det är facinerandeatt få se hur olika personer fungerar i olika situationer.
Att sitta med fötterna på bordet är fullkomligt otänkbart! (Kan man som kristen verkligen göra så?) För att inte tala om alla fula ord som finns och som borde förbjudas. Tillexempel: stjärt. Att busa, brottas, tramsa, kittlas och prutta varandra på magen (när man blåser någon på magen så att det uppstår pruttljud) är helt otänkbart. Man skall inte leva i köttet.
Men det är väl bara att acceptera att vi är olika. En sak vet jag iallafall, och det är att jag tänker inte ändra mig pga. en persons ogillande.

Att vara enarmad kan inte vara lätt. Under drygt två veckors tid fick jag testa på hur det är att vara ofrivilligt vänsterhänt. Att inte kunna bre sin morgonsmörgås, Tvätta håret, få på sig tröjorna, Kunna anteckna på lektionerna, diska, laga mat, hänga tvätt (för att inte tala om att få ihop strumporna två och två sen), mm. är enormt påfrestande. Det är sånt som man bara ska klara själv. Och att be om hjälp är inte det lättaste. Som när man är hembjuden till någon och inte kan dela den himla kyckling filéen själv. Hur kul är det?
Nu är min tid som vänsterhänt nästintill förbi. Bandagen och stygnen (~27 st) är borta och blåmärkena blir mindre för var dag. Dock saknar jag lite känsel här och var, men det kan jag leva med. Det kommer förmodligen tillbaka.

Har lyckats ända status på fejan utan att någon märkt det. Haha! (Okej Karin och Malin märkte, men de lånar tydligen mitt liv i brist på egna ;) )

Att jobba på EFK-kongressen i helgen var kul! Det var inte bra för armen, men oj,oj,oj! Kommer inte ihåg när jag hade sån skrattkramp i magen sist. Förstår inte hur det kunde flippa så. Vi bredde smörgåsar, hackade grönsaker, torkade brickor, serverade kaffe, spillde ner folk med kaffe, moppade golv, (Malin råkade moppa en tant i ansiktet), tvättade toaletter, (kolla upp så att det inte står män vid pissoaren innan du springer in o ska städa på herrarnas...) med mera, med mera.

"Tjejer är ju grymt jobbiga, men de har ju en viss dragningskraft" blev Simons betyg...
Förlåt.

På fängelset i Söndags gjorde jag, Karin och Malin ett bejublat framträdande med "Jag vill sjunga om dig för evigt" inne på gudstjänsten på Kumla. Mitt i gudstjänsten säger Prästen: Jaha, då ska vi få lyssna på en sång. Gå nu fram tjejer"
Vi sitter som frågetecken och undrar var i komunikationen det gick fel. Vi kan ju inte sjunga! Det var ju meningen att ALLA skule sjunga...
Efter lite om och men så hamnade vi ändå längstframe och satte igång så gott vi kunde. Första versen gick rätt bra, sen så började vi tänka på vad vi egentligen höll på med. Ungefär så här lät det i våra huvuden
"Men jag kan ju inte sjugna, vad gör jag här? Tänk så hade Anna sett oss nu, hon hade skämts ihjäl! Åh, nej! Bara inte Karin lägger in en stämma som hon gjorde i pärleporten. Fyyy vad lökig jag är, jag är bombis tomatröd i huvudet också. Shiit, nu kommer refrängen! "
Vi lyckades tillslut frusta fram hela sången genom gapskrattet, och internerna och prästen såg lite lätt chockade ut, men vi fick en applåd är vi var klara....